De officiella riktlinjerna för hur man bör arbeta med webbplatser i offentlig sektor
Webbriktlinjer.se genomgår justeringar
Webbriktlinjer.se genomgår justeringar under 2023 och därför kan innehållet på webbplatsen vara inaktuellt. De tillgänglighetskrav som finns för digital offentlig service finns i standarden EN 301 549 V3.2.1, som hänvisar till Web Content Web Accessibility Guidelines 2.1 (WCAG 2.1).
Formulär & felhantering
De här riktlinjerna är särskilt relevanta för digitala tjänster där användaren behöver mata in information, till exempel myndigheters e-tjänster och beställningar i e-handel. De kallas ibland självbetjäningstjänster.
Använd en krypterad anslutning, https, till alla e-tjänster som innehåller inloggningsinformation eller personliga eller ekonomiska uppgifter.
Skicka inloggningsinformation över en krypterad kanal.
Överväg om hela webbplatsen bör kunna användas över en krypterad anslutning.
Använd ett certifikat från en certifikatutfärdare som förekommer i de vanligaste webbläsarna. Annars kan användarna få ett felmeddelande om att utfärdaren inte är betrodd.
Se till att era certifikat är giltiga så att användarna slipper felmeddelanden och varningar.
Se till att alla webbplatsens resurser kan laddas över en krypterad kanal, även om de inkluderas från en tredje part. Annars kan användaren få felmeddelanden och varningar.
Omdirigera användare till den krypterade kanalen om de försöker nå en sida över en okrypterad kanal.
Skriv gärna länkar till externa webbplatser med https:// om webbplatsen har stöd för det. Det gör att användarna hamnar rätt från början.
Använd gärna Javascript, men se till att även de som inte använder Javascript kan använda de viktigaste funktionerna. Följ principen om progressiv förbättring, det vill säga bygg först all funktionalitet som vanlig html. Använd sedan Javascript som ett förhöjande tillägg.
Se upp så att Javascript inte gör webbplatsen otillgänglig. Denna riktlinje ger flera råd som du bör tänka på om du använder Javascript.
I undantagsfall kan faktorer utanför din kontroll göra att besökare måste använda Javascript. Upplys då användaren om att Javascript krävs för att använda tjänsten.
Om vissa användare utestängs på grund av att de saknar Javascript kan ni eventuellt ha skyldighet att erbjuda fullgoda alternativ. Detta gäller särskilt myndigheter.
Använd samma termer för återkommande funktioner såsom knappar och ikoner, eftersom vissa användare saknar till exempel layout och formgivning som annars kan användas för orientering.
Kräv identifiering i e-tjänster som visar integritetskänslig information.
Visa ärendets uppgifter sammanställda i slutet av e-tjänstflödet, så att användarna kan kontrollera att uppgifterna är korrekta.
Var tydlig med att när användaren ”signerar” sitt ärende med sin e-legitimation har signeringen samma juridiska status som en signatur med namnteckning.
Överväg att automatiskt fylla i uppgifter i formulär. Det kan ske om en användare redan tidigare har lämnat uppgifter till er, eller om uppgifterna kan hämtas från annat håll.
Ta hänsyn till riskerna med färdigifyllda uppgifter.
Ge användarna möjlighet att ta bort eller ändra uppgifterna själv i formuläret eller gör det enkelt för dem att ta kontakt med er för att påpeka om uppgifterna är inaktuella eller felaktiga.
För vissa användare och i vissa sammanhang behövs gott om tid för att använda digitala tjänster. Ge därför användare möjlighet att stänga av, anpassa eller utöka eventuella tidsbegränsningar, om det inte är orimligt för att uppnå sajtens syfte.
Använd till exempel ”ansök om...” istället för ”e-tjänst för...” när du bestämmer namn på din e-tjänst.
Blanketter och e-tjänster fyller samma behov för användarna, och bör därför finnas på samma ställe, behandlas parallellt i informationsmaterial och så vidare.
Tänk igenom vilka beroenden som finns mellan uppgifterna som ska fyllas i. Placera fält med uppgifter som användaren har nytta av när han eller hon fyller i andra fält på samma sida. Även ska information som krävs för att kunna fatta ett beslut finnas på samma sida samt uppgifter som styr övrig information som ska fyllas i.
Dela upp formuläret på flera sidor om det är omfattande och innehåller många fält som användaren ska fylla i.
Visa vilket steg användaren befinner sig på samt hur många steg som återstår när formuläret sträcker sig över flera sidor, till exempel ”Steg 1 av 3: Dina kontaktuppgifter”. (Se även R63. Hjälp användaren att förstå var hon befinner sig i en process.)
Använd gärna sensoriska kännetecken (färg, form med mera) för instruktioner eftersom det kan vara en effektiv metod för att underlätta för användarna, inklusive personer med kognitiva begränsningar men kom ihåg att komplettera informationen så att alla kan förstå den.
Använd en bild av en asterisk (*) för att markera ett obligatoriskt fält i ett formulär. Den ska placeras före inmatningsfältet, i label-elementet. Låt bilden ha textekvivalenten alt=”obligatoriskt”.
Informera användarna före formuläret genom att skriva till exempel ”Fält markerade med * är obligatoriska och måste fyllas i”.
Använd den uppmärkning av obligatoriska fält som fungerar med den html-version du valt.
Använd i första hand standardkomponenter som finns i html. Då uppfyller du automatiskt detta krav. Bara när det finns starka skäl och tillräckliga resurser för test och utveckling bör skräddarsydda komponenter utvecklas.
Vid val av tilläggsprogram eller kodplattformar (till exempel olika javascript-bibliotek) behöver ni undersöka om eventuella komponenter som bygger på dessa plattformar har ett bra stöd för tillgänglighet.
Beskriv vid tjänstens ingång vad användaren måste ha tillgång till för att kunna slutföra tjänsten.
Ge möjlighet att titta igenom hela tjänsten utan att logga in, och utan att få varningar för att obligatoriska fält inte är ifyllda. Gärna via en speciell ingång, där det inte är möjligt att fylla i uppgifter. Detta minskar risken för att användaren ändå börjar fylla i formuläret men inte kan slutföra transaktionen.