Krav i EN 301549 avsnitt 6

Merparten av kraven i avsnitt 6 har utvecklats ur krav på tillgänglighet för telefonsamtal. Kraven är dock formulerade så att de är applicerbara även för annan typ av kommunikation mellan människor eller människa-maskin. Ett exempel på ett annat tillämpningsområde än telefonitjänster är för tjänster som Apple Siri, Amazon Echo och Google Assistant. I kontexten offentliga aktörers webbplatser och appar blir de här kraven applicerbara om en webbplats eller app erbjuder t.ex. en röstbaserad kommunikation med representanter för den offentliga aktören eller en AI-baserad lösning för röstdialog. Kraven på realtidstext gäller dock enbart om det finns en röstbaserad lösning, så en chatt-tjänst som enbart är textbaserad omfattas inte av kraven.

6.1 Audio bandwidth for speech

Kravet innebär att det ska vara god ljudkvalitet för tal vid till exempel interaktion med en webbsida eller mobil app eller om webbsidan eller den mobila appen har en funktion för röstkommunikation. Kravet är att frekvenser på upp till 7 kHz ska återges. Det innebär ett frekvensinnehåll som är tillräckligt för talkommunikation.

Exempel på situationer när kravet gäller är när det finns en funktion för röst- eller videochatt med en kundtjänst eller motsvarande eller om appen/webbsidan erbjuder finns funktionalitet för kombinerad uppläsning med talsyntes samt röststyrning.

6.2 Realtidstext (RTT)

Kraven innebär att det ska gå att skriva med så kallad realtidstext (eng: real-time text eller RTT) när det går att kommunicera med tal, samt att det görs samtidigt så att användarna inte behöver växla mellan att kunna tala eller på annat sätt kommunicera med ljud och att skriva till varandra.

Under avsnitt 6.2 finns fyra krav som handlar om så kallad realtidstext (real-time text eller RTT). Realtidstext har använts inom telefoniområdet relativt länge och då i form av hjälpmedel för texttelefoni. Det innebär att text skickas och tas emot så snart det har matats in av användaren. Som kravet 6.2.1 är formulerat är det applicerbart även på andra situationer än det som motsvarar telefonsamtal.

Metoder för hur realtidstext kan visas för användare beskrivs i rekommendationen ITU-T T.140. Den togs fram tidigt 2000-tal, för användning i traditionella texttelefoner och är därför inte tillämplig i sin helhet för realtidstext i IP-miljö. De delar som rör presentation av tecken och hur teckenbortfall presenteras är dock tillämpliga.

Ett exempel på när kraven är tillämpliga är i en mobil app eller webbsida där användaren kan interagera på samma sätt som i ett telefonsamtal eller videosamtal. Exempel på sådana tjänster och appar är kundtjänster och tjänster som vårdbesök med videosamtal.

I den befintliga versionen (v2) av EN 301549 är kravet formulerat så att det gäller när minst två användare kommunicerar. I nästa version av standarden kommer med stor sannolikhet kravet att formuleras så att det gäller även kommunikation mellan en användare och en IKT-applikation, t.ex. en AI-baserad röstassistent/chatbott. I det fallet ska applikationen alltså även ge användaren möjlighet att interagera med realtidstext med röstassistenten. Nästa version av standarden förväntas publiceras hösten 2019 och runt årsskiftet 2019-2020 förväntas ett nytt genomförandebeslut om att EN 301549 version 3 harmoniseras för presumtion om överensstämmelse med webbtillgänglighetsdirektivet.

I den kommande versionen av standarden införs även ett undantag, så att kravet på realtidstext gäller lösningar där designen tillåter textinput respektive visning av inkommen text. Eftersom DOS-lagen omfattar webb och mobila applikationer borde det inte vara möjligt för offentliga aktörer att åberopa det undantaget.

6.2.1 RTT provision

Kraven i avsnitt 6.2.1 innebär att det ska finnas realtidstext när två eller fler användare kan kommunicera med röst via webbsidan eller den mobila appen. Röstkommunikation och realtidstext ska kunna ske simultant.

6.2.2 Display of Real-time Text

6.2.2.1 innebär att det ska gå att särskilja text som olika användare skrivit. Det kan göras på olika sätt och kravet begränsar inte hur det görs. Till exempel kan text visas i olika textfält eller med olika kombinationer av färg och typsnitt (dock inte enbart färg eftersom det är i konflikt med andra tillgänglighetskrav).

6.2.2.2 innebär att texten som skickas och tas emot i RTT ska vara ”automatiskt tydliggjord”, så att skärmläsare kan skilja mellan den text som skickas och den text som tas emot.

6.2.3 Interoperability

Detta krav gäller när en webbapplikation eller mobil appen ska användas för kommunikation med andra webbapplikationer eller appar, som inte ingår i ett proprietärt system. För t.ex. en kundtjänst eller app/webb för att besöka doktorn på distans blir inte kravet tillämpligt så länge ingen tredje part som använder en annan teknisk lösning ska kopplas in i samtalet.

Kravet innebär att interoperabilitet med realtidstext ska erbjudas med någon av de fyra sätten som anges i led a-d.

Led a) innebär realtidstext med en metod för traditionell texttelefoni: modemkommunikation enligt protokollet ITU-T V.18 över det traditionella telefonnätet (PSTN). Denna metod är ovanlig även för texttelefoni och telefonnäten stödjer inte alltid kommunikation med V.18.

Led b) innebär kommunikation med IP, Voice over IP (VoIP), med det vanligaste protokollet för att signalera och starta IP-telefonsamtal, SIP. Det protokoll för överföring av realtidstext som ska användas är då RFC4103. RFC4103 används idag i en del applikationer och plattformar specifikt framtagna för att underlätta för personer med hörselnedsättning att kommunicera på lika villkor som andra.

Led c) innehåller standarder för IP Multimedia Sub-System (IMS), som är en arkitektur inom telekomområdet. För applikationer som körs helt över IP, t.ex. rena webbapplikationer, bör rimligen inte detta led vara relevant att följa.

Led d) innebär att andra protokoll kan användas för realtidstext. Protokollet ska vara relevant och applicerbart samt ha en metod för att tecken som förloras i uppkopplingen mellan samtalsparterna indikeras på något sätt liksom tecken som är korrupta.

6.2.4 Real-time text responsiveness

Kravet är att text som matas in av användaren ska skickas över internet/telekomnätet så snart som möjligt efter inmatning. Syftet är att användaren ska uppleva texten som att den överförs kontinuerlig, i likhet med hur talet i ett telefon- eller videosamtal överförs direkt mellan användarna. Kravet är enbart applicerbart på webbplatsen/applikationen eftersom det inte går att kontrollera internetuppkopplingen mellan användare.

6.3 Caller ID

För tvåvägs röstkommunikation där det är möjligt att få information om vem som “ringer”, ska informationen presenteras i textform och åtminstone en till modalitet. Exempel på andra modaliteter är att namnet på den som ringer läses upp av talsyntes eller presenteras för skärmläsare.

6.5 Video Communication

Kraven i avsnitt 6.5 rör webbapplikationer eller mobila appar som medger tvåvägs videokommunikation. Ett exempel på en sådan tillämpning är när det går att kontakta kundtjänst via en webbaserad videokommunikationslösning.

6.5.2 Resolution item a)

Kravet innebär att upplösningen i videosamtalet ska vara minst QCIF, dvs. 176 × 144 pixlar. Merparten av de videkommunikationslösningar som finns idag klarar detta krav.

Kravet handlar om att den högsta möjliga upplösningen i videokommunikationsverktyget/-appen ska vara minst QCIF. Däremot innebär det inte att upplösningen alltid måste vara minst QCIF eftersom det inte är möjligt för offentliga aktörer att ha kontroll över internetuppkopplingen i hela ledet mellan de användare som videokommunicerar med varandra.

6.5.3 Frame rate item a)

Kravet anger vilken bildväxlingsfrekvens som måste vara möjlig i en videokommunikationslösning för webb eller i en app. Liksom för kravet 6.5.2 gäller att det inte är möjligt att ha kontroll över internetförbindelsen. Kravet är alltså att bildväxlingsfrekvensen ska vara minst 12 bilder per sekund vid ideala nätverksförhållanden.