Varför tillgänglighet?

Sidan bearbetas

2017-06-29: Revidering pågår.

Vad menas med ”tillgänglighet”?

Begreppet tillgänglighet är centralt i Vägledningen för webbutveckling. Det gäller delvis med den breda betydelsen att information och tjänster ska gå att nå (servern åtkomlig, filformatet läsbart, säkerheten god, prestanda acceptabel och så vidare). Men framför allt gäller det i betydelsen att information och tjänster ska kunna användas av alla människor oavsett till exempel funktionsnedsättning (eller ”bredast möjliga spektrum av egenskaper och förmågor” som det står i definitionen av ”tillgänglighet” i ISO-standarden 26 800).

Den övergripande rekommendationen är att utgå från WCAG 2.0 nivå AA (Riktlinje 1). Då får man ett webbinnehåll med bättre kvalitet, strukturen och koden förbättras samtidigt som fler kunder och arbetstagare kan använda tjänsterna. Dessutom ökar sökbarheten.

Tillgänglighet är en mänsklig rättighet och en del av socialt hållbar utveckling

Tillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter. Regeringens funktionshinderspolitik bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige har anslutit sig till och förbundit sig att följa.

För att följa upp och bevaka tillämpningen av konventionen finns en särskild kommitté (Committee on the rights of persons with disabilities) som gett ut en så kallad allmän kommentar om tillgänglighet där konventionsstaterna vägleds i hur de ska arbeta med tillgänglighetsfrågor. Kommittén menar bland annat att tillgänglighet är en väsentlig del av en socialt hållbar utveckling.

Tillgänglighet är en genomgående princip i konventionen. När nya produkter och tjänster utvecklas ska det alltid finnas en strävan att uppnå det ”universellt utformade”, vilket betyder att nya produkter, miljöer, program och tjänster ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan att det ska behövas någon anpassning eller specialutformning.

Genom artikel 4 åtar sig konventionsstaterna att främja ”universell utformning” när nya normer och riktlinjer utvecklas, och att vidta åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till internet samt annan informations- och kommunikationsteknik på lika villkor som alla andra.

I artikel 5 beskrivs det yttersta ansvaret att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet för att avskaffa diskriminering.

I artikel 9 som är konventionens särskilda artikel om tillgänglighet, lyfts internet och informations- och kommunikationsteknik fram. Grunden är att konventionsstaterna ska identifiera och avlägsna alla hinder för tillgänglighet samt utveckla och följa upp miniminormer för tillgänglighet. I artikel 21 om yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information, lyfts tillgänglighet fram som en förutsättning och krav för format, teknik och internet.

Tillgänglighet på webben är en fråga som EU värderar högt. Sedan 2016 finns bl.a. ett EU-direktiv om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer. Och även EU har anslutit sig till Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Policy i Sverige

De här webbriktlinjerna beskriver hur en organisation bör arbeta med sina webbplatser. När man planerar och genomför ett webbprojekt är det viktigt att göra rätt från början samt utgå ifrån att människor är olika och har olika förutsättningar, behov och önskemål, oavsett vilken målgrupp man har.

Offentliga sektorn har ett särskilt ansvar för tillgänglighet eftersom det är en del av arbetet med att säkerställa mänskliga rättigheter. Alla statliga myndigheter ska enligt förordning (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av funktionshinderspolitiken verka för tillgänglighet, göra inventeringar och ta fram handlingsplaner. Även andra organisationer bör koppla sitt tillgänglighetsarbete till socialt ansvarstagande, dels för att förebygga diskriminering och att nå alla sina intressenter, dels för att säkerställa en socialt hållbar utveckling.

Ett bra underlag för tillgänglighetsarbetet är Myndigheten för delaktighets Riktlinjer för tillgänglighet – riv hindren. Riktlinjerna hänvisar till webbriktlinjer.se för tillgänglig webb.

Myndigheten för delaktighet bevakar statliga myndigheters tillgänglighetsarbete löpande och publicerar resultaten i rapporten öppna jämförelser.

Sedan 2015 räknas bristande tillgänglighet som en diskrimineringsform enligt Diskrimineringslagen.

Relaterade riktlinjer

Tillgänglighet är ett centralt tema i Vägledningen för webbutveckling och det finns många webbriktlinjer som handlar om tillgänglighet på ett eller annat sätt.