Det handlar om mänskliga rättigheter

Tillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter.

Symbolen för de mänskliga rättigheterna
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” står det i FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Regeringens funktionshinderspolitik bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige har anslutit sig till och förbundit sig att följa.

För att följa upp och bevaka tillämpningen av konventionen finns en särskild kommitté (Committee on the rights of persons with disabilities) som gett ut en så kallad allmän kommentar om tillgänglighet där konventionsstaterna vägleds i hur de ska arbeta med tillgänglighetsfrågor. Kommittén menar bland annat att tillgänglighet är en väsentlig del av en socialt hållbar utveckling.

Tillgänglighet är en genomgående princip i konventionen. När nya produkter och tjänster utvecklas ska det alltid finnas en strävan att uppnå det ”universellt utformade”, vilket betyder att nya produkter, miljöer, program och tjänster ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan att det ska behövas någon anpassning eller specialutformning.

Genom artikel 4 åtar sig konventionsstaterna att främja ”universell utformning” när nya normer och riktlinjer utvecklas, och att vidta åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till internet samt annan informations- och kommunikationsteknik på lika villkor som alla andra.

I artikel 5 beskrivs det yttersta ansvaret att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet för att avskaffa diskriminering.

I artikel 9 som är konventionens särskilda artikel om tillgänglighet, lyfts internet och informations- och kommunikationsteknik fram. Grunden är att konventionsstaterna ska identifiera och avlägsna alla hinder för tillgänglighet samt utveckla och följa upp miniminormer för tillgänglighet. I artikel 21 om yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information, lyfts tillgänglighet fram som en förutsättning och krav för format, teknik och internet.

FN-konventionen ställer framförallt krav på länder. Reglering på nationell och europeisk nivå ställer mer detaljerade krav på organisationer.